500 Segrar Med Honda

HONDAS 500 SEGRAR I VÄRLDSMÄSTERSKAPEN TILLSAMMANS MED CASTROL

Inledning

När Kenan Sofuoglu bröt mållinjen vid Ricardo Tormo-banan i Valencia och vann den fjärde omgången av 2007 års World Supersport Championship blev han historisk på flera olika sätt.
Det var inte bara en den unga turkiska förarens första seger i World Supersport på Valencia Circuit utan också den 500:e världsmästerskapssegern för en Honda-motorcykel som tävlade med Castrol. Den här fantastiska segern blev verklighet efter sex årtionden med Honda och Castrol som gemensamma deltagare i motorcykelvärldens VM-tävlingar.

Så här ser statistiken för Hondas och Castrols gemensamma segrar i motorcykelmästerskapen ut fram till Sofuoglus 500:e vinst:
VM- och tävlingssegrar i Grand Prix/MotoGP
VM- och tävlingssegrar i World Superbike
VM- och tävlingssegrar i World Superbike
VM- och tävlingssegrar i World Trial
VM- och tävlingsssegrar i World Motocross
Totalt
260
84
53
86
17
500

1950

1959 - 1967

Historien började 1959 när Honda tävlade i TT-loppet på Isle of Man första gången. När man behövde en pålitlig leverantör av smörjmedel till de precisionstillverkade tävlingscyklarna blev Castrol förstahandsvalet. Det var alltså ingen överraskning när Castrol fick ett brev från Honda där man bad om hjälp med smörjmedel till sitt racingteam. Resten är, som man brukar säga, historia.

1960

Två år senare, den 23 april 1961, vid Montjuich Park-banan i nordöstra Spanien vann Tom Phillis på sin Castrol R30-smörjda Honda 125 och tog hem den första av de 500 segrarna. Då visste han inte att Hondas motorcyklar år 2007, efter 500 VM-segrar, skulle fortsätta att vinna tävlingar och leda World Superbike och World Supersport Championchips, med motorcyklar smörjda av Castrols senaste motorolja, Castrol Power 1. Phillis vann tre andra lopp år 1961 och tog totalt hem 125 mästerskap den säsongen.
Efterföljande år blev en säsong med många tävlingssegrar och mästerskap och Castrol-smörjda Honda-cyklar tog hem VM-titlarna för 125-kubikare genom Luigi Taveri och för 250- och 350-kubikare genom Jim Redman. Totalt segrade man i 25 tävlingar år 1962, och det året är fortfarande en av de framgångsrikaste racingsäsongerna någonsin för Honda och Castrol.
1963 segrade Redman i ytterligare två VM-tävlingar för 250- och 350-kubikare, medan Taveri hamnade på efterkälken i tävlingarna för 50- och 125-kubikare, en motgång som han 1964 förvandlade till en VM-seger i 125-kubiksklassen. Redman dominerade mästerskapen för 350-kubikare 1964 och 1965, och vann fyra världsmästerskap i rad i samma klass – en bedrift som inte överträffades förrän helt nyligen, av Mick Doohan och Valentino Rossi.
Mätt på alla segrar beslutade sig Redman för att 1966 skulle bli hans sista säsong och därefter koncentrerade han sig på mästerskapen för 500-kubikare. Mike Hailwood tog över efter Redman och vann mästerskapen två år i rad, 1966 och 1967, både på sin Honda 250 och Honda 350. Castrol fortsatte naturligtvis att sponsra Honda-teamet med Castrol "R" och det var med den oljan som Luigi Taveri lyckades ta hem ytterligare ett mästerskap för 125-kubikare år 1966.

1967 drog sig Honda tillbaka från motorsporten, med 131 tävlingssegrar och 15 mästerskap under de första 10 åren med Castrol som tävlingspartner. Båda företagen har utan tvekan bevisat att de är starka krafter inom motorsporten.

1980

1982 - 1988

När Honda återvände till motorsportvärlden igen 1982 återupptog man partnerskapet med Castrol och fick omedelbara framgångar...

Nu tävlar man både i den nya 500GP-serien och i de allt populärare offroad-mästerskapen och Honda och Castrol blev på nytt världsmästare när Eddy Lejeune vann World Trials Championship. Lejeune segrade åtta gånger 1982, tog hem ytterligare åtta vinster 1983, och vann därmed världsmästartiteln två år i rad. Lejeunes Honda, med Castrols specialutvecklade syntetiska "TTS"-olja i motorn, visade sig bli mycket svårslagen och hans VM-seger 1984 såg nästan ut som trolleri.

Samtidigt som Lejeune angav tonen på World Trials-scenen var Andre Malherbe och Dave Thorpe närmast superstjärnor inom World Moto Cross efter att båda vunnit världsmästerskapen 1984 respektive 1985.

Inom roadracing var en annan person i full färd med att etablera sig som en legend, med ett namn som skulle bli synonymt med Honda och Castrol: Fast Freddie Spencer.

Ingen förare sedan Jim Redman har lyckats dominera två världsmästerskap så totalt under ett och samma år som Spencer gjorde 1985. Han hade vunnit 500 världsmästerskap redan 1983, med segrar i sex individuella lopp, tog hem VM för 250- och 500-kubikare 1985 och sopade mattan med sina konkurrenter.

Det var bara stallkamraten Toni Mang som konkurrerade med honom i mästerskapen för 250-kubikare, men Spencer och hans Honda-cykel med Castrol "A747" gick inte att stoppa i VM för 500-kubikare. Om det inte hade varit för Spencer så hade Toni Mang mycket väl kunnat bli 80-talets solskensgosse istället. Han vann nämligen mästerskapen för 250-kubikare 1987 efter att ha dominerat hela säsongen.

Spencer blev den siste av Hondas Grand Prix-mästare som tävlade med Castrol eftersom Honda/Castrol-partnerskapet började fokusera på andra internationella roadracing-tävlingar.

1988 - 2007

World Superbike- och World Supersport-mästerskapen var för stora för att kunna ignoreras – med tävlingscyklar som inte var två miljoner dollar dyrare än vanliga standardcyklar och en olja som man kunde köpa direkt från hyllan (fast det dröjde ett par år!) Honda och Castrol tvekade inte att utnyttja den nya marknadsföringskanalen och blev snabbt mycket framgångsrika ännu en gång…

1988 och 1989 återtog Fred Merkel World Superbike-mästerskapen på sin Honda RC30. Det var början på en ny trend som skulle göra partnerskapet till segrare i fem världsmästerskap under de efterföljande 14-åren. Merkel tävlade framgångrikt i tre år och lade grunden till nästa fas i relationen mellan Honda och Castrol.

2000

Castrol Honda World Superbike team under lysande ledning av Neil Tuxworth tävlade under en fantastisk period i de två företagens racinghistoria. Man började tävla med en otrolig Honda RC45 med V4-motor och övergick sedan till två V2-försedda SP1- och SP2-cyklar med ständigt högre motoreffekt, som fick Castrol att utveckla nya friktionssänkande syntetiska smörjmedel. Den nya oljan döptes till Castrol "R4" och det var den motoroljan som hjälpte Colin Edwards att vinna World Superbike Championship 2002 och producerade ett av de minnesvärdaste mc-loppen någonsin under slutomgången av mästerskapet på Imola-banan.

Honda och Castrol fortsatte att tävla och vinna lopp i Grand Prix-tävlingarnas 250-kubiksklass under hela 90-talet, först genom Luca Cadalora och sedan Max Biaggi. Cadalora vann två VM 1991 och 1992 på sin oslagbara Honda NSR250. Max Biaggi följde upp genom att vinna i 250-kubiksklassen 1997. Efter millennieskiftet återvände Honda till World Trials Championships med Dougie Lampkin. Lampkin, ett annat välkänt namn i Honda/Castrol-stallet, dominerade trialmästerskapen 2000 och 2001 totalt och tog hem alla VM-tävlingar och inomhusmästerskap och en tredje VM-titel år 2002.

De senaste framgångarna för Honda och Castrol kommer från Honda-stallet Ten Kate i Holland. Ten Kate har bidragit med sex World Supersport-mästerskap i rad och över 40 Supersport-segrar genom förare som Fabien Foret, Chris Vermeulen, Karl Muggeridge och Sebastian Charpentier (tvåfaldig segrare) och nu senast Kenan Sofuoglu, som vann 2007. Och Kenan är dessutom mannen som blev historisk när han tog hem den 500:e segern genom att vinna i Valencia.

Detta är alltså historien om Hondas 500 segrar i motorcykel-VM tillsammans med Castrol. En historia som sträcker sig över sex decennier och omfattar många legendariska förare från alla områden inom motorcykelsporten. Den banbrytande bedriften blev möjlig genom hög kompetens, hårt arbete och en målmedveten föresats om att Honda och Castrol skulle bli bäst, både som individuella företag och tävlingspartners. Tänk motorcyklar – tänk Honda, tänk motorcykelolja – tänk Castrol.